Arbetsvägran
Aktipedia
Föreställningen om att arbetsvägra kan ses som en direkt attack på den glorifiering av arbete som är vanlig inom många socialistiska traditioner. Kommunism innebär inte en frigöresle av arbete, utan en frigörelse från arbete. Kampen mot kapitalismen är en kamp av arbetare för att slippa vara arbetare.
Arbetsvägran är inte någon individuell handling utan en kollektiv som i form av strejker, sabotage och direkt aktion negerar hela det kapitalistiska samhället, inte enbart en aspekt av kapitalets produktion- eller reproduktionsprocess, eftersom det kapitalistiska samhället ju är baserat på exploateringen av arbete. Det kapitalistiska svaret på denna globala strategi är naturligtvis också global i och med de kapitalistiska omstruktureringarna (se toyotism och fordism).
Att arbetsvägra innebär inte att förneka sina egna eller andras kreativa och produktiva förmågor. Tvärtom. Det är ett förnekande av den kapitalistiska ordning som strukturerar produktionen och binder och stör dessa förmågor. Det är också en bekräftelse av våra produktivkrafter och kreativa kapacitet utanför kapitalistiska relationer. Denna andra positiva aspekt brukar kallas för självvalorisering eller självvärdeförmering och är en mer kvalitativ kategori än kvantitativ.
Självvalorisering är nya sätt att leva, nya former av sociala relationer sprungna ur autonom organisering och självbestämmande. Sjävvalorisering kan ta mycket olikartade uttryck men ockuperandet och drivandet av ett självförvaltat socialt center kan vara ett exempel på självvalorisering då det är en aktivitet som sträcker sig bortom motstånd och negering ifall den producerar nya levnadsformer och sociala relationer.
