Biopolitik
Aktipedia
Begreppet biopolitik (sammansatt av bìos "βίος", liv och av polis "πολις", stad) användes för första gången av Georges Bataille i början på 1900-talet, och togs över av Michel Foucault i mitten av sjuttiotalet.
För Foucault är biopolitik den terräng på vilken maktnätverken praktiserar en disciplingering av kroppen och regulation av befolkningen. Det är ett område där makten och livssfären möts. Ett möte som realiseras fullt ut i en viss specifik period: i och med kapitalismens utbrott.
Biomakten, makten över livet, utvecklas under 1600- och 1700-talet inom huvudsakligen två (kompletterande) inriktningar:
- styrningen, användningen och kontrollen över den mänskliga kroppen i den kapitalistiska ekonomins samhälle
- styrningen över människokroppen som släkte, baserat på biologiska kontrollprocesser för en biopolitik över befolkningen
Kontrollen över förutsättningarna för det mänskliga livet blev en politisk angelägenhet. Detta förändrar den gamla synen på makten, från en symbol förbunden till blodet och "rätten till döden", till en ny där makten "garanterar livet". I denna form har makten mer än tidigare tillgång till kroppen. Men samtidigt har under 1900-talet moderniteten också mer än någon tidigare epok i historien satt folks liv på spel. En följd av biomakten började utövas är att "lagen" delvis ersätts i rummet som "norm": lagens rigida struktur kan hota med döden, men normen är bättre anpassad för att kodifiera livet. Därigenom är liberalismen den politiska teori som sprids med biopolitiken. Mot detta ställs enligt Foucault aktioner av "motstånd" mot makten: krav på ett fullt, ickealienerat "liv", tillfredsställandet av behov och begär, hälsa och lycka.
Ämnesdiscipliner som kemi, biologi, genetik, statistik, demografi, psykiatri, sociologi, krimnologi och sexualkunskap har bidragit till att skissa upp riktlinjerna för en "normalitet" och skapa begreppsmässiga maktinstrument för att kunna styra det biologiska livets aktiviteter.
Foucault, som byggde vidare på och fördjupade Georges Canguilhems teorier, såg i affirmationen av binomin normal-patologisk (eller avvikande) inom medicinvetenskapen, i påförandet av system av underhåll eller försäkringar inom den ekonomiska sfären, i framträdandet av teorier kring hygien och eugenetik, som de avgörande stegen i en övergång till biopolitik.
Efter Foucault har många andra teoretiker, som Giorgio Agamben, Antonio Negri och Gilles Deleuze, använt och nytolkat begreppet biopolitik och gjort det till ett huvudbegrepp inom de politiska filosofiska debatterna de senaste åren.
