Marxism

Kategorier: Marxism | Teori | Operaism | Situationisterna | Vänster-, ultra- & rådskommunism

Aktipedia

Marxism är både den teoretiska och politiska traditionen, vilken har sitt ursprung i Karl Marx' och Friedrich Engels' teoretiska arbete. Alla de olika politiska praktiker eller teorier, vilka baseras på en tolkning utav Karl Marx' och Friedrich Engels' arbete kan benämnas som marxism; detta inbegriper politik förd av kommunistiska partier eller stater, så väl som akademisk forskning som spänner över många olika områden. Och trots att det finns stora skillnader mellan olika marxistiska traditionen så delar många marxistiska traditioner:

• en övertygelse om att kapitalismen grundar sig i att den klass som äger samhällets produktionsmedel systematisk exploaterar den arbetande klassen
• uppfattningen att människors medvetenhet reflekterar deras materiella relationer
• en förståelse av klass så som partikulära förhållanden inom produktionen
• uppfattningen att materiella förhållanden och sociala relationer är formade av historien
• uppfattningen att klasskamp, den ständigt växande konflikten mellan klasser med motsatta intressen, formar varje historisk period och driver den historiska utveckling
• uppfattningen om att den dialektiska historiska processen till slut kommer resultera i att det rådande samhället, som ytterst karaktäriseras utav de de rådande klasstrukturerna, kommer att ersättas med ett som utgår ifrån allas intressen

Den övergripande konflikten, marxister emellan, är övertygelsen om revolution som vägen till frigörelse och upplysning, och hur en sådan revolution skulle behöva verka för att uppkomma och lyckas.

Klassisk Marxism

Den klassiska Marxismen syftar till det teoretiska ramverk och framställning vilken Karl Marx och Friedrich Engels direkt bidragit med. Termen "Klassisk Marxism" används ofta för att särskilja "Marxismen" i dess breda bemärkelse och "vad Marx menade", vilket inte nödvändigtvis är detsamma. T ex så skrev Marx ett brev, kort innan sin död 1883, adresserat till den franske socialistledaren Jules Guesde och till sin egen svärson Paul Lafargue, vilka båda två utgav sig för att repressentera Marxismens principer, i vilket han anklagade dessa båda för "revolutionär frasradikalism" och för att inte bejaka värdet i reformistiska kamper. Parafraserat Marx: "Om detta är marxism, så är jag inte någon Marxist". Eller som den amerikanska Marx-forskaren Hal Draper anmärkte, "det fins få tänkare i modern historia vars idéer har blivit så illa representerade, av både Marxister och anti-Marxister".

Karl Marx and Friedrich Engels

Karl Heinrich Marx

Karl Heinrich Marx (May 5, 1818, Trier, då en del av Prussianska Rhen – March 14, 1883, London) var en omåttligt inflytelserik tysk filosof, politisk ekonom och socialistisk revolutionär. Marx ägnade sig åt en rad stora frågor som t ex alienationen och exploateringen av arbetare, den kapitalistiska produktionsordningen och historisk materialism. Mest berömd är han dock för sin analys av historien som ett uttryck för klasskamp, vilken Marx summerar i öppningsmeningarna i inledningen till Manifest der Kommunistischen Partei (Det kommunistiska partiets manifest): "Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp"^[1]. Marx idéer, som hade stort inflytande redan under hans levnadsår, fick sitt stora genomslag i o m Oktoberrevolutionen i Ryssland 1917. Och det är idag få länder i världen som inte på ett mycket markant sätt berörts av de Marxistiska idétraditionerna, under 1900-talet.

Friedrich Engels (November 28, 1820, Wuppertal – August 5, 1895, London) en framstående tysk politisk filosof under 1900-talet. Tillsammans med Marx utvecklade han kommunistismens teori.

Dessa både möttes för första gången September 1844. När de upptäckte att de delade åsikter och syn på filosofi beslutade de sig för att börja arbeta tillsammans. De producerade ett antal verk inklusive Die heilige Familie (Den heliga familjen). Efter att den Franska staten landsförvisat Marx i januari 1845 flyttade de båda till Belgien, som vid den tiden erbjöd en högre grad av yttrandefrihet än många andra länder i Europa. I januai 1846 återvände Engels och Marx till Bryssel, där de påbörjade arbetet med vad som kom att bli the Communist Correspondence Committee.

Friedrich Engels

1847 påbörjade Engels och Marx det sex veckor långa arbetet med att skriva en pamflett baserad på Engels The Principles of Communism^[2]. Den 12 000-ordiga skriften ämnade förklara kommunismen för en bred krets, och publicerades till slut i februari 1848 under namnet Manifest der Kommunistischen Partei (Det kommunistiska partiets manifest)^[3]. I mars samma år landsförvisades både Engels och Marx från Belgien. De flyttade till Köln, där de började ge ut den radikala tidskriften the Neue Rheinische Zeitung. 1849 var Engels och Marx tvugna att lämna Tyskland och flyttade då till London. Den Prussianska staten försökte pressa den Brittiska regeringen att förvisa Engels och Marx, men den dåvarande premiärministern Lord John Russell vägrade. Med endast de pengar som Engels förmådde samla in, levde famljen Marx ett fortsatt mycket fattigt liv i London.

Tidiga influenser

Klassisk Marxism lät sig influerad av ett flertal olika tänkare. Dessa tänkare kan delas upp i tre större grupper:

• Tyska filosofer t ex: Immanuel Kant, Georg Hegel, Ludwig Feuerbach
• Engelska och Skotska politiska ekonomer t ex: Adam Smith & David Ricardo
• Franska filosfer t ex: Jean-Jacques Rousseau; Charles Fourier; Henri de Saint-Simon; Pierre-Joseph Proudhon; Flora Tristan; Louis Blanc

Centrala tankegods

De mest centrala idéerna ur Marx och Engels' kollektiva verk:

• produktionsmedel: Med produktionsmedel syftar Marx och Engels till kombinationen av arbetsredskap och arbetsmedel, som används utav arbetare inom produktionen. Arbetsredskap inkluderar maskiner, arbetsredskap, hjälpmedel, infrastruktur och "alla de ting vilka syftar till att underlätta aktiviteten riktad mot arbetsmedlet, eller transformerar det"^[4]. Arbetsmedel inkluderar t ex råmaterial och material som kommer direkt ifrån nautren. Produktionsmedel producerar ingenting av sig själva -- för detta krävs arbetskraft.
• produktionsförhållanden: Produktionsförhållandena är en specifik kombination utav produktionskrafter (produktionsmedel och arbetskraft) samt sociala och teknologiska relationer inom produktionen (ägandeförhållanden, de makt- och kontrollrelationer som styr samhällets produktiva tillgångar, ofta i bemärkelsen lag; samverkande arbetsrelation och former för produktiva associationer; relationer mellan människor och objekten av deras arbete och relationen mellan klasser)
• bas och överbyggnad: Marx och Engels använder sig av metaforen "bas-överbyggnad" för att förklara hur de mellanmänskliga relationernas totalitet rörande "den sociala produktionen av deras egen existens" formar en ekonomisk bas, på vilken en överbyggnad reser sig i form av politiska och juridiska institutioner. Basen korresponderar med det sociala medvetandet, vilket inkluderar religiös, filosofisk och andra synsätt. Konflikter mellan de materiella produktionskrafterna och de relationer vilka produktionsformerna skapar, och dess resultat i den ekonomiska basen kommer för eller senare transformera överbyggnaden. ^[5] Enligt Marx är dock denna relation inte en enkelriktad rörelse – den är reflektiv; basen bestämmer överbyggnaden i första instans och fortsätter att vara fundamentet för den sociala struktur vilken sedan kan agera utefter båda delar av bas-överbyggnad"-metaforen. Relationen mellan bas och överbyggnad är enligt Engels och Marx dialektisk.
• klassmedvetande: Klassmedvetande refererar till den självkännedom, både om sig själv och om samhället i stort, som en social klass besitter, och dess kapacitet att agera självständigt och rationellt efter dess egenintressen, utifrån denna självkännedom. Detta klassmedvetande är något som måste uppnås innan en klass kan förfoga över en lyckad revolution. Andra revolutionäre metoder har dock utvecklats, som t ex avantgardism.
• ideologi: Utan att leverera en entydig definition av ideologi så använder sig Marx sig utav detta begrepp på flera ställen för att benämna produktionen av framställningar utav vår sociala verklighet. Enligt Engels, "ideologi är en process som utförs av den så kallade tänkaren. Detta sker medvetet, det är sant, men med ett falskt medvetande. De verkliga krafter som driver honom förblir okända för honom; i annat fall skulle det helt enkelt inte vara fråga om en ideologisk process. Därför inbillar han sig falska eller skenbara motiverande krafter."^[6]. Eftersom den härskande klassen kontrollerar de samhälleliga produktionsmedlen så kommer överbyggnaden, samhällets härskande idéer också att avgöras enligt vad som ligger i den härskande klassens intresse. Som Marx skriver i en berömd sats i Den tyska ideologin: "Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna, d.v.s. den klass, som är den härskande materiella makten i samhället, är samtidigt dess härskande andliga makt"^[7]. Just därför är ett samhälles härskande ideologiska drag av enorm vikt, då dessa kan förvilla alienerade grupper och skapa ett falks medvetande, som t ex varufetischism .
• historisk materialism: Begreppet historisk materialism artikulerades först av Marx, trots att han senare aldrig använde sig av det. Begreppet söker att förklara utveckling och förändringar i mänskliga samhällen i hur människor kollektivt skapar medlen för sin egen livsbetingelse, med betoning på, genom en ekonomisk analys, allt samexisterande med basen för samhället (t ex sociala klasser, politiska strukturer, ideologier).
• politisk ekonomi: Ursprungligen innebar i termen "politisk ekonomi" studier av de förhållanden under vilka produktionen var organiserad i de nya kapitalistiska nationalstaterna. Politisk ekonomi studerar de materiella mekanismer inom organiseringen av mänsklig aktivitet, och mekanismerna inom fördelningen av vinsten eller förlusten av denna aktivitet. Den ämnar också studera produktionsförhållandet, speciellt kapitalet, och hur den manifesterar sig själv som en ekonomisk aktivitet.
• exploatering: Marx refererar till exploateringen utav en hel samhällsklass av en annan klass. Han ser denna exploatering som en inneboende utryck och nyckelelement hos kapitalism och en fri marknad. Den profit som kapitalisten upprätthåller är skillnaden mellan det värde som är produkten utav arbetarens arbete och den faktiska lön som arbetaren tilldelas; med andra ord, kapitalismen bygger på att betala arbetare mindre än det värdet på deras arbetskraft, för att göra det möjligt för kapitalisterna att upprätthålla sin profit.
• alienation: Marx refererar till människors alienation utifrån aspekten om deras "mänskliga natur" (tyska "Gattungswesen"). Han ser alienationen som ett systematiskt resultat av kapitalismen. Under kapitalismen tillhör arbetets skörd arbetsköparen, som exproprierar profiten som producerats utav andra och på så sätt ger upphov till alienerat arbete. Alienationen är således objektiva utryck för en persons plats inom kapitalismen – det är inte nödvändigt så att personen ser sig eller känner sig alienerad. Vissa skulle påstå att alienation i sig själv är ett fullständigt subjektivt tillstånd, vilket är högst omdebatterat.

Klass

Marx ansåg att sociala klasser har sitt ursprung i dess relation till produktionsmedlen (till skillnad från uppfattningen att klass endast fastställs utifrån rikedom, t ex underklass, medelklass & överklass).

Marx beskriver flera olika sociala klasser inom kapitalismen där de primära inkluderar:

• arbetarklassen: "de individer som säljer sin arbetskraft, (och därför tillför värde till produkterna), och vilka, i en kapitalistisk produktionsordning, inte äger produktionsmedlen". Enligt Marx skapar kapitalismen de förutsättningar som tillåter borgarklassen att exploatera arbetarklassen, utifrån det faktum att arbetarens arbetskraft skapar ett värde som är större än det som arbetaren får ut i lön.
• borgarklassen: De som "äger produktionsmedlen" och köper arbetskraft från arbetarklassen, vilka kompenseras med lön, och på så sätt också exploaterar arbetarklassen. Borgarklassen kan i sin tur delas in i en väldigt väldbestäld del och småborgare.
  • småborgare: är de som har anställda men också arbetar själva. Dessa kan vara småföretagare, landäganda jordbrukare eller handlare. Marx förutspådde att småborgarna med tiden skulle försvinna genom kapitalets ständiga reproduktion, och den stora majoriteten av dessa individer skulle tvingas in i den växande klassen arbetarklassen.

Marx definierar också andra mindre klasser som t ex:

• trasproletariatet: förbrytare, vagabonder, tiggare etc. Individer som inte har något utrymme i det ekonomiska systemet och kommer att sälja sig till högstbjudande.
• jordägare: en klass som haft en stor historisk betydelse, genom vissa också lyckats behålla en del rikedom och makt.
• jordbrukare: denna döende klass såg Marx som inkapabel till att bära fram samhällelig förändring. Varav den större delen, likt småborgarna, med tiden skulle tvingas in i arbetarklassens träldom medan en minoritet skulle bli jordägare.

Marx' historieteorier

Den Marxistiska teorin om historisk materialism förstår samhället som format av de materiella omständigheterna vid ett givet tillfälle – detta betyder att de relationer som människor ingår gör de för att fullfölja sina basala behov, som t ex föda eller att klä sig^[8]. Marx och Engels identifierade i stora drag fem större stadier av förändring i de materiella tillståndet i västra Europa.

1. Primitiv kommunism: kollektivistiska stamsamhällen.
2. Slavsamhällen: vilka utvecklas när stamsamhället blir till länder med större städer. Aristokratin föds.
3. Feodalism: aristokratin är den härskande klassen. Köpmännen utvecklas till kapitalister.
4. Kapitalism: kapitalisterna är den härskande klassen, vilka skapar och anställer en arbetande klass.
5. Socialism / Kommunism: arbetare vinner klassmedvetande och kullkastar den härskande kapitalistklassen.

Marxistiska skolor av större betydelse

Västeuropeisk Marxism

Västeuropeisk Marxism används för att beskriva den breda variationen av Marxistiska teoretiker med säte i västra och centrala europa (och på senare år även i Norra Amerika), i kontrast med idétraditioner i forna Sovjetunionen, Socialistiska Jugoslavien och den kommunistiska Folkrepubliken Kina.

Sturkturell Marxism

Den strukturella Marxismen är en Marxistisk ansats utifrån strukturalismen, ofta förknippad med den franske teoretikern Louis Althusser och hans elevers arbeten. Den var inflytelserik i Frankrike under sena 1960- och 1970-talet, och har också kommit att influera filosofer, politiska teoretiker och sociologer utanför Frankrike under sena 1970-talet.

Neo-Marxism

Neo-Marxismen tillhör en skola som har sin början på 2000-talet och utgår ifrån Marx’ tidiga skrifter, innan influenser från Engels, vilka fokuserar mer på dialektisk idealism än på dialektisk materialism. Således avvisar den ekonomisk determinism och är långt mer liberteriansk. Neo-Marxismen lägger också ett större intresse för Max Weber’s syn på social ojämlikhet, som t ex status och makt.

Frankfurtskolan

Frankfurtskolan är en tradition av neo-Marxistiska sociala teorier, samhällsforskning och filosofi. Grupperingen uppstod kring Institutet för socialforskning (Institut für Sozialforschung) i Frankfurt. Med “Frankfurtskolan” syftar man på de tänkare som var anslutna till Institutet för socialforskning eller de som influerats av dessa; det är inte en tittel på en faktisk institution, och de centrala tänkarna inom Frankfurtskolan använde aldrig själva begreppet.

Utdrag ur: Frankfurtskolan

Kulturmarxism

Kulturmarxism (Cultural Marxism) är en Marxistisk tradition som fokuserar på att analysera medias, konstvärldens, teaterns, filmens och andra kulturella institutioners roller, ofta genom att samtidigt ta hänsyn till ras- och könsperspektiv vid sidan av klass.

Autonom Marxism

Autonomism är en term som kan appliceras på en mängd olika sociala rörelser världen över, vilka karaktäriseras av att de organiseras i autonoma och horisontala nätverk, istället för hierarkiska strukturer som inom partier och fackföreningar.

Operaismo ("arbetarism") eller Autonom Marxism är en variant av marxism som utvecklades under femtio och sextiotalet i framför allt Italien. Teorierna vidarutvecklades på sjuttiotalet av den italienska autonomia-rörelsen. Dessa marxistiska teorier, som lägger sin fokus på arbetarklassens självständiga kamp mot att inordnas i kapitalet och ser denna kamp som kapitalets drivkraft, har kommit att kallas i anglosaxiska världen för autonom marxism.

Utdrag ur: Operaism

Analytisk Marxism

Den Analytisk Marxismen används för att beskriva en grupp engelskspråkiga filosofer och sociala vetenskapsmän som var aktiva under 1980-talet. Närmare associerat med Septembergruppen, som de kallades eftersom de samlades just i september var annat år för att diskutera gemensamma intressen. Gruppen kallade sig senare för “Non-Bullshit Marxism” ^[9]. Septembergruppen karaktäriserades, som David Miller utryckte det, genom “ett klart och noggrant tänkande runt frågor som annars täcks av ideologiska dimmor”^[10].

Marxistisk feminism

Marxistisk feminism är en förgrening inom feminismen som fokuserar på upphävandet av kapitalismen som vägen att frigöra kvinnan från hennes underordning. Marxistiska feminister hävdar att privat äganderätt, vilket medför ekonomisk ojämlikhet, beroende, politiska missförstånd och framförallt ohälsosamma sociala relationer mellan män och kvinnor, är grunden till kvinnoförtrycket.

Utdrag ur: Marxistisk feminism

Marxistisk humanism

Marxistisk humanism är en förgrening inom Marxismen som primärt fokuserar på Marx’ tidigare skrifter, speciellt De ekonomisk-filosofiska manuskripten i vilka Marx utvecklar sin teori om alienation. Denna förgrening motsattes starkt av t ex Louis Althusser’s anti-humanism, som också kvalificerade den Marxistisk humanism som en revisionistisk rörelse.

Marxistiska humanister påstår att Marxismen har utvecklats åt ett felaktigt håll p g a det faktum att Marx’ tidigare arbeten var okända fram tills det att den mer ortodoxa Marxismen redan vunnit popularitet.

Marxistisk teologi

Trots det faktum att Marx själv var aktivt kritisk till den institutionaliserade religionen, som t ex kristendom, accepterade vissa kristna grunderna inom Marxismen och omtolkade sin tro utefter dessa perspektiv. Några exempel på detta är befrielseteologin och den svarta befrielseteologin. Den svarta befrielseteologen James Cone skrev i sin bok For My People att “för att analysera kapitalismens strukturer. Marxismen som ett verktyg för social analys kan avslöja gapet mellan framträdande och verklighet, och därigenom hjälpa kristendomen att förstå sakers verkliga tillstånd.”^[11]

Post-Marxism

Post-Marsxismen representerar arbetet av filosofer och tänkare vilka har byggt sina teorier utefter de av Marx och Marxister men överskridit Marxismens gränser på ett sätt som placerat dem utanför Marxismen. Dessa börjar med de grundläggande principerna hos Marxismen men rör sig bort från produktionsordningen som grunden för sin analys och inkluderar andra faktorer än class, som till exempel kön, etnicitet etc, och en reflexiv relation mellan bas och överbyggnad.

Noter

1. ↑ http://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm#h7
2. ↑ http://www.marxists.org/archive/marx/works/1847/11/prin-com.htm
3. ↑ http://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm#h7
4. ↑ Institute of Economics of the Academy of Sciences of the U.S.S.R. (1957). xiii
5. ↑ Marx: A Contribution to the Critique of Political Economy (1859) och Engels: Anti-Dühring (1877), Introduction General
6. ↑ Engels: Letter to Franz Mehring, (London Juli 14, 1893),
7. ↑ Marx och Engels: Den Tyska Ideologin, 1845-46
8. ↑ Se Marx och Engels, Den Tyska Ideologin, 1845-46
9. ↑ För sitt avvisande av den dialektiska metoden.
10. ↑ Miller 1996.
11. ↑ Marxist Roots of Black Liberation Theology