Samhälleliga arbetaren
Aktipedia
Den samhälleliga arbetaren, eller den sociale arbetaren (it: operaio sociale), är en term för socialiserad arbetskraft som härrör från Marx term den ”samhälleliga individen” [1], ett koncept som autonomisterna många debatter i den italienska vänstern under 70-talet fokuserade på. De diskuterade den samhälleliga arbetarens giltighet som analytisk kategori och teoretiserade om en politisk uttrycksform för den samhälleliga arbetaren som kunde ersätta de föråldrade fackförenings- och partimodellerna.
Den samhälleliga arbetaren är den senaste mutationen i klassammansättningen, en mutation som Toni Negri och hans allierade såg dyka upp som ett resultat av produktionens decentralisering vilken utgjorde kapitalets svar på massarbetarnas internationella våg av kamper under det sena 60-talet[2]. Denna omstruktureringsstrategi började bryta ner de stora fabrikerna och skingra massarbetarna i samhällets hela rum och tid för att på så vis effektivt splittra både den tekniska strukturen av deras arbetsdiciplin och de politiska organisationerna som uttryckte deras krav (de nationella fackföreningarna och reformistiska masspartierna). Ifall tekniskt kunnande definierade professionella arbetarens sammansättning och kollektiv disciplin definierade massarbetarens sammansättning så definierade kommunikation och umgänge den samhälleliga arbetarens nya sammansättning och arbetsdisciplin.
Den samhälleliga arbetaren är alltså en figur som inte knuten till någon specifik plats som fabriken utan är produktiv överallt i samhället, i produktionen såväl som i reproduktionen, genom allt från olika sorters hemarbete till immateriellt arbete.
