Socialekologisk aktion

Kategori: Organisationer

Aktipedia

Ekoanarkistisk aktionsgrupp som existerade under olika namn mellan 1992-2000.

Kulturkrockar

Sedan 1991 har det existerat en liten, men aktiv, flygel av miljörörelsen i Stockholm som sysslat med civil olydnad och direkta aktioner. Men i regel har folk endast engagerat sig ett kortare tag i den radikalare miljörörelsen. De aktivistgrupper som funnits har antingen fungerat som en inkörsport till Stockholms anarkiströrelse eller som ett tillfälligt komplement för ung vänstrare, fälbiologer och grön ungdom-are, där de kunnat använda aktionsmetoder som inte varit "rumsrena" i deras moder- organisationer.

Under hela -91 hölls första måndagen varje månad Kulturkrockarna, trafikblockaderna, i Stockholm. Ur manifestationerna växte, till en början, ett fungerade samarbete mellan olika miljö och vänstergrupper fram. Men efter ett tag utkristalliserades en informell fast grupp (med folk från olika organisationer) som skötte all planering av trafikblockaderna.

Stockholm Roundtable of Kulturkrockers

När krockarna upphörde, på grund av polisingripanden och trötthet, börjades diskussionen om hur arbetet skulle kunna utvecklas och förnyas. Bland annat planerades ett trafikseminarium på Medborgarhuset under våren 1992 och en ickevåldshelg, sedmera Motståndshelgen, luciahelgen -92. Planeringen av Motståndshelgen, motorvägsblockaden nov-91 och kulturkrocken den 15 maj-92 sköttes av samma folk från "kulturkrocksgruppen".

Motståndshelgen blev en framgång och ett flertal arbetsgrupper/aktionsgrupper bildades t.ex öppna aktionsgruppen, slutna aktionsgruppen, resursgruppen, öresundsbrogruppen, kvinnosabbgruppen och en grupp som planerade nya Kulturkrockar. Aktionsgrupperna tog det gememsamma nätverks-namnet Stockholm Roundtable of KulturKrockers, STRoKK. Nätverket sammordnades genom stormöten och började stort med en mängd aktiviteter för att under året tyna ut allt mer. Kulturkrocksgruppen genomförde en kulturkrock vid Sergel den 15 maj- 93, tynade sedan bort men "återuppstod" för att arrangera en manifestation den 10 december -93. Resursgruppen och öresundsbrogruppen dog ut. Kvinnosabbgruppen genomförde inga aktioner utan gick upp i anarkafeministernas verksamhet och började arbeta feministiskt.

Kokosbollarna

Den öppna aktionsgruppen tog sig namnet Kokosbollarna, efter en kokosbollsfabrik som revs för att ge plats för en Dennis-väg. Aktionsgruppen huserade in sig på Grön Ungdoms lokal på Pipersgatan. Första aktionen var en blockad av vägverket. Under hösten arbetade Kokosbollarna intensivt mot Vägverkets provborrplattformen, som tog tester utanför Djurgården inför Österleden. Mycket folk drogs in i gruppen (folk som hängde på söderkaf‚erna, ung vänstrare, grön ungdom-are, fälbiologer med flera) och gruppen delades upp i smågrupper som skulle samordnas genom stormöten och nyhetsbladet Kokosbollen. Efter uppdelningen genomförde grupperna några mindre aktioner men tynade sedan bort.

Café Monkeywrench och Asfaltsdjungelns indianer

Den slutna aktionsgruppen genomförde aktioner mot Mitsubishi, Bilistpartiet och företag bakom Dennispaketet I maj-93 höll de en aktionshelg (där alla STRoKK-grupper deltog). Aktionsgruppen blev en länk som förde flera aktivister in i anarkistmiljön. Hösten -93 var gruppen med och öppnade anarkistcentret RSM,som varje måndag förvandlades till ekoaktivist- haket Caf‚ Monkeywrench ("Monkeywrenching" är amerikansk slang för ekosabotage). Under hösten -93 och våren -94 genomförde monkewrench- aktivister några småaktioner (en offentlig bilsmash på Sergels Torg, monkeywrenchhelg och en hel del smashade fönsterrutor) under namnet Asfaltdjungelns Indianer.

Häggviksockupationen

I feb -94 organiserade några kokosboll-aktivister en motståndshelg på temat civil olydnad, ett flertal nya aktivister strömmade till och flera arbetsgrupper för att förbereda ett tältläger vid Dennisbyggplatser bildades. Grupperna sammordnades genom stormöten. Men redan efter någon månad hade grupperna tynat bort och all aktivitet gått upp i stormötena. På Monkeywrench hölls öppna planeringsmöten (som dock inte ledde till någon fastare organisering). Dessa möten tillsammans resulterade i ockupationen av ett vägverksägt hus, som skulle rivas för att ge plats för den yttre tvärleden. Ockupationen kallades för Barbahuset. Genom den sex veckor långa ockupationen engagerades runt 300 personer. Under ockupationen organiserades ett flertal vängrupper men dessa dog ut efter ockupationen. Efter ockupationen sögs en del av aktivisterna upp i anarkistmiljön eller gick med i några fastare organisationer, som Ung Vänster/Fältbiologerna, medans andra fanns kvar i periferin i aktivistmiljön (hängde på söderkaféerna, läste aktivistutskicket INFOrm). Få fortsatte dock med den ekologiska kampen och Dennismotståndet.

Olydiga gröna

Ett försök till stormöte för ekoaktivister gjordes under hösten 1994 och drog en massa folk, några försök till att bilda vängrupper gjordes men allt tynade bort. Några försök gjordes även (utan framgång) att rycka igång Kokosbollarna, nu under namnet Olydiga Gröna, och några nummer av infobladet Kokosbollen gavs ut.

Socialekologisk aktion

Våren 1995 hölls öppna planeringsmöten för det radikala Dennismotståndet på Café Monkewrench. Under våren fördes en livlig diskussion om varför alla vängrupper hela tiden spårade ur och sögs upp av stormötena, varför de radikala ekoaktivistnätverken inte klarade av att hålla kvar aktivister och hur man skulle gå vidare med kampen. Det eko-anarkistiska nätverket Socialekologisk Aktion sattes upp, och ett utskick började komma ut varje månad. Inför den globala klimataktionsdagen i maj förbereddes aktioner och en gammal grupp Barba-ockupanter organiserade en rockgala mot Dennis i Häggvik. En ny motståndshelg organiserades, och återigen kom nya aktivister in och bildade vängrupper. Ett konkret resultat av de nya aktivisternas vängrupper blev en andra Häggviksockupation, Vilda Villekulla-ockupationen. Men få aktivister som varit med i Barba-ockupationen deltog, och efter några problemfyllda veckor, med långa diskussioner och konflikter med lokala ungdomssgäng, så flyttade ockupanterna självmant ut ur huset i Häggvik. Under hösten -95 spred sig en trötthet i Dennismotståndet, inga miljökaféer hölls, flera aktivister började tackla av och några enstaka SEA-utskick kom ut.

Vängrupper mot Dennis

Våren 1996 gjordes ett nytt försök att rycka upp motståndet. En grupp SEA-aktivister träffades och diskuterade kring radikalt miljömotstånd och socialekologi. Försök att starta upp miljökaféet igen gjordes. Däremot startades blockader av tunnelborrningarna för Norra Länken, Dennispropaganda-kansliet ockuperades och nya aktivister strömmade till. En vängruppsbildardag på Brygghuset organiserades och Vängrupper mot Dennis bildas, med flera vängrupper och gemensamma stormöten. Under våren och sommaren genomför vängrupperna flera aktioner, mot kommunikationsdepartementet, vägverket och blockader varje måndag av vägbygget i Häggvik.