Svärm
Aktipedia
Svärmande är ett begrepp tagit från djurriket. Politiskt används begreppet för att beskriva rhizomatiska strategier där grupper agerar liknande bisvärmar, att flera små vängrupper rör sig i flytande nätverk och genomför många små koordinerade attacker mot en motståndare (toppmöte, företag) i flock, för att sedan upplösas och återsamlas, för nya attacker.
Innehåll |
Svärmtaktik
Ironiskt nog så är en av de första att formulera konceptet kring svärmande, metoden som aktivistgrupper använt sig av, en amerikansk militär tankesmedja, RAND corporation. 2000 släppte där forskarna John Arquilla och David Ronfeldt boken Swarms and the future of conflict, som var en fortsättning på deras tidigare böcker Cyberwar (1993) och Networks and Netwar (1996). De har specialiserat sig på att beskriva de nya framträdande irreguljära konfliktformerna, som de märkte ofta var nätverksbaserade. Deras tes är att "informationsrevolutionen", med ökningen av informationsteknologi och kommunikationsmedel, specifikt gynnar nätverksformer. Denna utveckling menade de att man kunde se i allt från hur nya former av terrornätverk formerade sig, spridandet av irreguljära gerillakrigsmetoder i militära konflikter, över till hur sociala protester organiserades från aktivister och NGOs, fotbollshuliganer i gäng som koordinerades via mobilsamtal med varandra, eller hackares löst koordinerade attacker mot myndighetssajter efter razzian mot The Pirate Bay. Speciellt tog de upp Harry Cleavers skriverier om zapatisterna och hur de skapade en internationell "elektronisk kampväv" av kontakter som satte press på mexikanska regeringen att inte krossa dem militärt, vilket förändrade hela den militära konfliktens utgång. Arquilla och Ronfeldt menade att dessa nya mönster krävde en ny militär doktrin för att kunna agera i sådana konflikter. Tidigare historiska militära strukturer var uppbyggda linjära kring hierarkiska kommunikationsformer och fasta formationer. Den nya konfliktformerna i informationssamhället var istället i högre grad baserade på små enheter som var sammankopplade med varandra: dagens informationsstrukturer gjorde ett direkt informationsutbyte möjligt mellan enheterna, utan att alltid passera genom någon hierarkisk ledningscentral. För att beskriva hur dessa enheter agerade på slagfältet använde de begreppet svärmande:
"Svärmande verkar vara formlösa, men är ett avsiktligt strukturerat, koordinerat sätt att slå från alla riktningen, genom en kontinuerlig pulserande kraft och/eller eld, från så väl nära som distansierade platser. Det fungerar bäst - och kanske enbart - om det utformas kring användandet av ett myller av små utsprida och nätverkade manöverenheter (det vi kallar "kapslar" organiserade i "klusters")." (Arquilla, Ronfeldt. Swarming and the future of conflict)
Deras begrepp "kapslar" syftar exempelvis på användandet av exempelvis vängrupper. Autonoma aktörer som stod i kommunikation med varandra och som hade allmänna förbestämda uppgifter var först nu möjligt i betydligt större skala än historiskt. Dessa enheter kunde ha större mobilitet och hastighet. Genom att slå till, glida undan och försvinna skapades ett hållbart pulserande i attackerna och en mångfald små attacker snarare än enskilda stora slag. Målet var inte att krossa fienden, likt tidigare militära former, utan att istället slå sönder deras sammanhållning och struktur. Historiskt sett, ser Arquilla och Ronfeldt, att föregångare till en svärmtaktik finns formulerat i till exempel Bakunins teori om generalstrejken eller Maos om folkkriget. Som exempel på framgångsrik svärmtaktik anger de:
"Ur en teoretisk och praktisk ståndpunkt har några av de mest intressanta svärmningarna genomförts av de svartmaskerade anarkisterna som kollektivt kallade sig själva N30 svarta blocket, och som bestod av anarkister från olika vängrupper från olika delar av USA. Efter månader av planering gav de sig ut på gatorna individuellt och i små grupper, utsprida men nätverkade genom kom-radios och andra kommunikationsmetoder, med ett kollektivt organisationskoncept som var flytande och dynamiskt, men ändå tätt. De viste exakt vilka företagskontor och butiker de skulle förstöra - de hade särskilda listor på måltavlor. Och genom att använda spanare och hela tiden hålla sig i rörelse undvek de till stor del konfrontationer med polisen (istället råkade de ibland stöta ihop med "fredsbevarare" från andra demonstrationer)."
Målet för RAND är givetivs att utveckla en militär svärmdoktrin att använda för amerikanska armén, enligt Carls Schmitts formel om att bara partisaner kan bekämpa partisaner. För att bemöta hot som nätverk och svärmar, måste amerikanska armén själva organisera sig i nätverk och svärmar. En parallell går att dra till hur svenska polisen utvecklade sitt "mobila insatskoncept" (en del av särskild polistaktik, spt), som ett svar på svarta blockets agerande under Göteborgstoppmötet och Reclaim-gatufesterna runt om i Sverige.
Svärmintelligens
Svärmintelligens är en teknik för artificiell intelligens som studerar kollektiva beteenden i decentraliserade, självorganiserade system. Begreppet myntades av Gerardo Beni, Susan Hackwood, och Jing Wang 1989 i samband med forskning kring robotsystem. Istället för central databearbetning, baseras svärmintelligens på hur populationer av enklare agenter kan interagera med varandra och med deras miljö, för att lösa problem. Sådana system finns även i naturen, som myrstackar, fågelflockar, djurhorder eller fiskstim. Dels betraktar den systemteoretiska forskningen i svärmintelligens hur en kollektiv intelligens uppstår genom sammankopplandet mellan massor av mindre enheter (intelligenta sociala strukturer), och dels hur dessa enskilda enheter förhåller sig till helheten: som när en fågelflock svänger på himlen, och alla enskilda fåglar reagerar direkt, anpassar sig ögonblickligen efter varandra utan att krocka i luften.
Begreppet har tagits över av aktivister för att beskriva hur en massa, eller en uppsättning vängrupper, agerar på gatorna och hur en kollektiv kännedom kan uppstå där helheten blir större än de enskilda delarna (se tex Notes from nowhere, Networks, Hardt och Negri, Multitude)
Svärmkommunikation
Utvecklandet av svärmformer kräver en bra kommunikations mellan de olika autonoma aktörerna. Formen kan se olika ut, nätverken kan vara uppbyggd kring kedjor (sms-kedjor), en central hub, eller allra helst ett nod-till-nod nätverk där alla kan ha någon form av direktförbindelse till alla andra noder i nätverket.
Howard Rheingold myntar begreppet smart mobs i boken med samma namn, för att beskriva hur nya kommunikationsstrukturer kan förändra beteendena hos folkmassor, och göra dem till medvetna aktörer som ständigt refererar till varandra i nätverk via sina mobilsamtal, sms-kedjor, chatprogram och internet, istället för bara via direkta möten, och hur det skapar förändrade former av massaktioner på gatorna och möjligheter till social förändring. Modellen handlar inte bara om att svärma, utan även att flockas - att komma samman på platser för att fysiskt samagera. Under exempelvis Ungdomshusetkravallerna dubblerades sms-trafiken i Köpenhamn.
Motkraft.net har tagit svärmkommunikations som utgångspunkt för sajtens grundkoncept: hur man ska kunna skippa mellanledet med journalister eller redaktioner, och i så stor grad som möjligt använda sig av nyhetssidan som ett redskap för grupper att direkt och interaktivt kommunicera med varandra, tex genom minut-för-minutrapportering direkt från gatorna under aktioner, eller egna nyhetspostningar, telefonsamtal osv. Tanken är också att nyheter, bloggar, insändare och Aktipedia-postningar ska sammankopplas, och därigenom skapa synergieffekter för varandra och göra varje enskilt initiativ till en del av en större helhet.
Kritik mot svärmkonceptet
I en utvärdering av nätverket Dissents kampanj mot G8-mötet i Gleneagles kritiserar Rodrigo Nunes konceptet med svärmande att bara fungera när det redan finns en tydlig "fiende", en måltavla. Han menar att det skapar en låsning i vilka frågor den engelska rörelsen valt att arbeta med: efter varje svärmmål, har man letat efter en ny måltavla att agera emot. Metoden blir därigenom rent reaktiv, och valet av mål väljs utifrån metod istället för tvärtom.
"Svärmandets kärnpunkt är principen ”diversity of tactics”, taktikmångfald. Målet (eller måltavlan) ges i förhand, det mest effektiva sättet för att ta sig dit, och det enda sättet att respektera mångfalden av angreppssätt från de olika inblandade grupperna är att hålla med om att varje grupp är berättigad att använda sitt eget tillvägagångssätt. Problemet är att denna princip kom man fram som en lösning på svärmandets frågeställning, det vill säga situationer där målet redan var givet, som vid en toppmötesprotest. När en gemensamhet måste tas, när det måste slutas ett gemensamt beslut, finns det väldigt lite som taktikmångfalden kan göra. Att de flesta av stunderna av svärmande för denna rörelse har varit toppmötesprotester kan inte skymma detta. Det kan faktiskt vara så att denna automatiskhet med färdiga lösningar som förklarar varför den taktik som rörelsen erkänns igenom fortsätter vara toppmötesprotesterna." (Nunes, i Shut them down!)
Det enda alla är överens om är att vara "emot" samma sak, men varje aktiv diskussion om att sätta agendan själva, att själva besluta om frågor, riskerar att ses som ett hot mot taktikmångfalden och ett hinder för svärmtaktiken. Nunes menar därför att koncepten fungerat mot toppmöten, men varit hämmande för att skapa politisk konsensus och vidarutveckla en rörelse bortom varje solklar "attack". Hur tillämpas exempelvis svärmtaktiken i våra vardagsliv, i våra arbetsplatskamper?
